Fuck!
Allt man vill i livet är att vara lycklig.
Den känslan har varit long gone sen länge.
Jag minns inte senaste gången jag kände äkta lycka.
Ser bara det som är fel eller det som inte är bra.
Livet är tufft om man levde som mig.
Tankarna om att dö kommer sakta tillbaka.
Att vänner blir allvarligt sjuka och det inte finns något
som jag kan göra tär mer och mer på mig.
Jag sviker mig själv för jag inte räcker till.
Att höra ens egna mamma snacka skit om en är inte kul.
Att läsa att man är omogen i ett sms från någon som
man tror att man kunde skapa något med fick mitt hjärta att gråta.
Jag vägrar gråta.
Vill inte visa mig svag eller sårbar.
Inte ens om det är vad folk vill se.
Det var längesen jag bara kunde sitta och le.
Le för att jag var lycklig.
Inte ens mina drömmar är på min sida.
Vaknar på nätterna för att drömmarna är hemska.
Jag är nästan inte rädd för någonting alls.
Har inte vart det sen den kvällen som förändrade allt.
Minns den kvällen för många år sedan.
Jag vet inte hur det känns att förlora någon som står en nära.
När jag blir 18 så startar mitt liv om på nytt.
Ska gå klart skolan jobba ett år och sedan fly.
Starta ett nytt liv liksom...
Kommentarer
Trackback
